Så, nu har man fått mat i magen och börjat lugna ner mig. Hm, kul att börja slappna av, klockan tio på kvällen. Jag menar, det är på dags att ha mitt nattliga möte med min kudde nu! León sov redan när jag kom hem, visserligen bra eftersom han ska gå och sova i tid, men ändå... har inte fått träffa honom alls förutom imorse, och imorgon blir det samma sak! :(
Söt ligger och sover i soffan, han skulle prompt in i duschen och efter att jag hade rökt skulle vi duscha och sen gå och sova. När jag drog bloss två slöt han sina vackra, och sen sov han. Vet inte riktigt om en dusch är så värdefull när han behöver sova. Iaf, diskade klart, sprang ut med soporna och hamnade här.
Jobbade heldag idag, men fast mycket människor är bortresta, så gick dagen relativt snabbt. Om jag finner rätt städkänsla så tänkte jag köra en riktig städrepa imorgon. Men det känns ju så onödigt, då det blir lika dammigt i övermorgon igen.
Fortfarande tyst om ombildningen. Blir säkert inget. Vill ni ha ett råd? Bosätt er ALDRIG bland pensionärer. Dom förstör allt!
Klockan börjar närma sig sovdags, det är mörkt och tyst. Jag är ensam. Och jag sitter och skriver. Självklart kommer tankarna.
Jag har precis läst ut en bok. En roman av en svensk tjej. Helt OK! Handlade om en tjej och en kille som var tillsammans i evigheter. En dag gör dom slut, men fortsätter ändå att vara vänner.
Helt plötsligt hittar han en ny tjej och japp, bäddat för trubbel. Båda älskar och ingen tar steget. Nya flickvännen är svartsjuk och kräver att han ska sluta umgås med sitt ex.
Nej, det här är ingen bokrecension. Det här är ett sätt för mig att reda ut tankar och känslor.
Är jag den där flickvännen som irriterar sig på exet? Ni vet hon som alltid dyker upp? Hon som alltid är i andra luren? Även om jag inte ens är i närheten av nya tjejen i boken, så självklart är det ett störande moment i mitt liv. Att ens pojkvän är bra vän med sitt ex tycker jag är super. Det är väl ett tecken på mognad om något? Men det är lättare att leva i teorin än i praktiken. Ett ex är alltid ett ex, någon som alltid upplevt saker innan, någon som alltid varit med innan. Självklart inget man vill ha runtgåendes i huvudet. Det löser sig så bra utan att ständigt bli påmind, tack så mycket.
Sen gick jag ett steg längre. Är jag det där exet!? Ja, inte hon som går runt och trånar efter sin förra pojkvän, känns som om jag gått vidare. Men jag är väl inte bättre än XXX? Jag är ju också det där exet som är i andra luren, jag är också det där exet som vill träffas och fika, eller kolla på film. Jag är det där exet som aldrig försvinner. Hon som han delade så mycket med, hon som var med från början, från starten. Hon med alla internskämt och minnen.
Det stör mig. Ja inte att jag är någons ex, utan att jag är en sådan jag själv stör mig på. För tänker jag säga upp kontakten med M? Nej! Jag tycker om att vi är vänner.
Och jag vet att om M:s nya, skulle kräva att vi slutade ha kontakt, skulle jag kämpa allt vad jag hade för att vinna över henne. En vänskap är ingenting man kastar i sjön. Inte bara sådär.
Så vad är skillnaden då, mellan oss ex? Vad är det som gör att vi inte är likadana? Vad gör att jag inte tycker illa om mig själv?
Tiden kanske? Jag och M gjorde slut för många år sedan. Mycket har hänt i våra liv sedan dess. Eller är det kanske sättet vi beter oss på. Visst, jag har ännu inte accepterat någon av M:s nya tjejer, men det beror nog inte på känslor av det sättet. Snarare att jag inte har tyckt att någon duger åt honom. Tycker jag fortfarande inte. Sorry M, men än så länge är jag inte övertygad.
Men jag tycker inte illa om dom. Ingen av hans tjejer har jag "hatat". Jag har inte snackat skit om någon. Jag har inte vägrat träffa eller umgås med någon bara för att det är mitt ex:s nya. Det är nog den markanta skillnaden. För hur kan man vara någons vän, om man hatar den personens respektive, just för att det är den personens respektive? Hur kan man vara någons vän om man snackar skit om dens flick/pojkvän? Känns som om den vänskapen är förbannat falsk om jag ska vara ärlig.
Läste igenom, vad jag har blajjat runt. Låter som om det finns mycket känslor gömda, så är absolut inte fallet. Men nu är jag svintrött och behövde skriva av mig. Orkar inte radera eller ändra så att det ska låta bättre. Förstår ni så förstår ni..gör ni det inte, så har ni ju något att skvallra om!
