Att du inte kan förstå...

Du vet hur ont det gjorde, du vet hur många tårar som föll, du var den som satt med mig och såg rakt igenom, såg hur ärrat mitt hjärta blev.
Jag kan inte säga vad du ska och inte ska göra. Det vet jag.
Men jag kan inte heller rå för mina känslor! Jag vet ju att du struntar totalt i hur jag mår. Tror du inte jag förstår när du ändrar dina historier för att det ska låta som om du fortfarande "är på min sida"? Tror du inte jag har sett vad dina handlingar är?
Varför står du inte för det du gör?
Om du ljuger och förskönar, måste det ju betyda att du förstår hur ont det gör.

Trodde vi var tajts, men tydligen inte.
Det vore jävligt spännande att få veta vad du anser att vänskap betyder. Jävligt spännande...
Kanske är det i behöver ett rejält uppbrott. Kanske är det dags för dig och mig att inse att det vi hade är dött för länge sen. Att vår s.k. vänskap inte är något annat än en bluff...
Problemet är ju det att vi fortfarande har våra ljusa stunder. Då vi är radarparet no1. Och dom stunderna är ju så förbaskat härliga... Men är en ljus stund mer värdefull än att du får mig att bli ledsen och sårad 100?

Ska nog försöka rensa lite i baggajen! Jag är inte din back-up!
Även om vi försöker, även om vi fortsätter låtsas, är vår vänskap över. Och jag tror nog du också vet det...innerst inne....

Frågan jag ställer mig är: är du verkligen värd min vänskap? Är det värt att hålla kvar dig i mitt liv?
Kanske du borde göra detsamma.....Är jag din vän eller din trygghet?`
Har du någon du verkligen bryr dig om? Någon förutom dig själv? Har du någon du älskar som vän, eller är det bara ett gäng som lyfter upp dig? Som låter dig hållas, låter dig hänga på. Varför omges av folk du bara anser vara bättre än dig. Man ska inte se upp till sina vänner på det sättet. Man ska inte önska att man är sina vänner. Det blir bara falskt, och alla runtomkring ser det.

Har så mycket jag vill kasta ur mig. Jag vill sätta dig på en stol och bara spy ut allt! men jag har för mycket, vet inte hur och var jag ska börja. Allt blir bara en gröt!
...den dagen du vaknar upp, kommer du inse att jag har förändrats. Ni har alla hjälpt till att forma mig till den cyniska, iskalla klump. Ni har hjälpt till för att jag inte ska släppa in någon i mitt liv. För att jag har svårt att öppna och lita på folk. Även er som kallar er min vän. Det är ni som har hjälpt till för att jag aldrig släpper någon hela vägen in...
och jag hatar er för det....

Tårarna jag gråter för er är svarta...