Tv-recension

Kom hem från träningen för ett litet tag sen, och är SKITHUNGRIG! Funderar på att försöka hitta någonting att äta, men både kylskåp och frys ekar och skriker efter mat. Så jag har bäddat ner mig i sängen istället och slöglor på Dirty Sexy Murder. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker om den här serien, men den går väl an när ingenting annat visas på TV.
Däremot så såg jag den där nya serien igår, The Mentalist. Skitbra!! Tyvärr kunde jag itne riktigt koncentrera mig, eftersom jag var tvungen att zappa till femman titt som tätt. Där visades en dokumentär; "Min bil är min älskarinna". Jag spyr. Jag kan på allvar inte tänka på den där äckliga, vidriga gubbe utan att känna att jag vill kräkas! Någon jävla nöt som bodde i skogen (i USA såklart) med långt, glest, tovigt, smutsigt grått hår. Mössa med två små "tussöron" på. Och gubben älskade sin bubbla. Och när jag säger älska så menar jag älska. Han brukade smeka bilen, hångla med lamporna och dra en tarzan över motorhuven. Om han inte stoppar in snoppen i bensinhålet istället och kör på... Jag citerar:

"Hon älskar när man kommer över hela henne!" JAG KRÄKS! Hur kan man anse att detta är en normal sexualitet??? Nästa gång någon kommer i närheten av min bil kommer jag springa fram skrikandes! Vem vet, människan kanske vill hångla med mitt framlysa eller smeka motorhuven. Min Ådi ska tamejfaen inte bli våldtagen av någon jävla jeppe, som växte upp utan pluppar på legot!

Och Vem i helskotta missade Den rätta för Rosing igår?? Jag gjorde det sannerligen inte iaf. Och jag skrattade mig igenom hela programmet. Däremot hade jag röstat för södertälje-wannabeturken-19åring-vill egentligen bara kunna skryta på stanleys om att han satt på Linda Trosing-Hugo. För han var den enda som såg söt ut.


Nu ska jag släcka lampan, blunda och låtsas som om jag lever på ett rosa moln där allt är bara bra....

Planen för framtiden

Jag måste komma på en plan för mitt liv.

Plugga står högst upp på listan, men vad vill jag plugga? Vad vill jag bli? Det jag drömmer om är nästintill kört, för jag hade inte samma ambition och vision i gymnasiet som jag har idag. Därför har jag kommit på att gymnasiet är ett ganska orättvist system. Man går i skolan i nio år, och på ett eller annat sätt blir man nedtryckt. Antingen av klasskamrater eller av lärarna. Jag tror starkt att det inte finns EN ENDA människa som går igenom grundskolan utan ett sår i själen. Så efter nio år av terror, så ska man välja vad man vill göra i 45 år framöver. För det är man ju säkert jävligt på det klara med när man är 16 och allt leker och det enda bekymmret man har är att killen man gillar hånglade med ens bästa vän. Verkligen absolut.
Sen när du hoppat in på en utbildning i gymnasiet som du inte ens tycker om, så går du och vantrivs i tre år till, samtidigt som du har ångest eftersom alla lärare gör det klart att du kommer sluta i McDriven om du inte skärper dig. Så går du ut med pissbetyg. Eller så gör du inget annat än att pluggar i skolan, men går miste om allt det där andra, som kallas för att leva.
Vilket jag, nu i efterhand, anser kanske är det lite bättre och lite smartare alternativet, men då fanns det inte världskartan att jag skulle skippa ett party för att plugga matte.

Idag däremot, fem år efter studenten, vet jag EXAKT vad jag vill bli. Idag skulle jag studsa av glädje över att få ta med mig skolböckerna och gå hem och plugga. Gå och skriva ett prov. Jag är tillochmed sugen på att bli lärare! Jag menar...hallå?

Nu halkade jag nog på villovägar tror jag... men iaf...

Planen för livet:
Få balans och rutiner hemma! Jag är lite för det här med olika sysslor-veckor. Jag menar, skulle det inte underlätta MARKANT om man delade upp hushållsysslorna? "Jag tar disken och dammsugningen vecka 1, så tar du tvätten och matlagning", sen byter man. Och om den andra partnern struntar i sina sysslor, så får den ta dubbelt nästa. Och struntar den i alla sysslor då med, ja då har du en partner som är helt dum i huvudet, och behöver snarast bytas ut!!

Få ordning på vår ekonomi! Nu har ju iof Jimmy börjat lite smått och försökt få lite struktur på räkningar, men fortfarande så springer pengarna iväg. Dags för lite Charlie och Mattias-kör hemma hos oss i vardagsrummet tror jag. Jag måste hitta en whiteboard och stora pengar med magneter i! Några tips???

Få ordning på våra mornar. Säga vad man vill om mitt lilla charmtroll, men måste jag gå igenom ännu en morgon med gap och skrik och slagsmål, då säljer jag gossebarnet. Iof inte så långt, eftersom jag vet att dom enda som kommer bjuda är min mamma och mina systrar, men ändå! Då kanske man får iordning ekonomin förresten...hm....
Och kom inte nu (mamma) och dra liknelser till hur jag var som liten, eller skyll på trots, för när jimmy ska göra iordning på morgonen, då är han som en liten ängel och tar snällt på sig kläderna och går snällt ut till bilen....

Få iordning hemmet! Får jag höra av en enda person till, att ta det lite pö om pö, eller att det är lika bra att fixa ett rum i taget och göra det grundligt från början. Eller kommentarer om att "det är inte så farligt", då skriker jag! DET ÄR FÖR JÄVLA FARLIGT!!!!! Och om jag mår bättre av kladda upp lite färg på en vägg i köket, eller om jag mår bättre av att klistra svart klistermärke på det fula bruna kaklet i köket, eller om jag mår bättre av att måla vitt rakt på en ful jävla strukturtapet och slänga bort något jävla klickgolv någon människa utan någon som helst känsla för smak, har satt upp på väggen, varför får jag inte göra det då? Sluta säga vad som är bäst i mitt eget hem! Det är JAG som betalar för det, och det är JAG som måste leva där dag in och dag ut!

Hitta ett jobb/Börja plugga: Måste ta tag i det här, Ringa Marianne på RG, söka utbildningar, söka helgjobb och bli någonting. Gå vidare med mitt liv... Det här funkar iaf inte, det vet jag! Sen får folk tycka och tänka som man vill!



Och nu när jag redan börjat avreagera mig, kan jag väl lika gärna fortsätta.
Varför snackar folk så mycket skit? Om varandra och om folk dom inte känner. Om vänner, fiender och släktingar. Varför känner vissa människor sig så pyttesmå, som sådana förlorare, att man måste snacka skit om andra, som man i grunden är avundsjuk på av något slag. Lägg ner, väx upp och skaffa ett jobb. Typ!

Sen, ännu en sak. Alla ni där ute som är elaka mot era barn. Som trycker ner dom, som skämtar om dom när dom hör, som påpekar för andra deras fel och brister, ni borde ha ett nackskott och utplånas från denna värld. Det enda som kanske kan trösta är att barnet förhoppnignsvis växer sig stark, ser hur svaga ni är och aldrig mer vill se er igen!




Oj... det blev långt va... det skulle ju bara bli en liten plan, istället ramlade allting ut!

Jaja, nu känns det bättre! TjippochTjopp!

Semlor!

Förlåt Joanna, men jag tänkte att eftersom du har ätit en *****, så fick jag tjocka i mig den minsta semlan mitt öga har skådat! Den satt där den skulle, ungefär precis där man knäpper igen byxorna, men men, god va den!
Det har stått ganska stilla hemma hos Familjen brofag, och jag känner att jag kanske har varit väldigt frånvarande på sistonde. Mycket springande och rännande. Eller nej, det har det inte alls, jag har faktiskt bara alltid varit så förbannat trött! Men det får sambon ta, för jag har fortfarande väldigt färskt i minnet, hur han var och betedde sig när hans liv gick lite åt motsatt håll från vad han velat. Men men, än ligger jag inte död på backen, knappt ligger jag alls, och det kommer väl bara bli bättre och bättre.

Besviken på att ingen annan fatta det roliga i mitt tidigare inlägg, och därför tänker jag inte avslöja vad jag tyckte var en lögn! Det är därför ännu mer tydligt att det är en man som har skrivit listan, eftersom det bara är män som tror att den är sann på riktigt!

---

Jag och Anna på mitt jobb, ska starta en grupp på Facebook. Alla som anser att vi har förflyttat oss ett par steg sen 1920-talet, alla som inte anser att flickor är små bräckliga varelser som helst ska förpackas i bubbleplast och stå och laga mat, ska gå med i denna grupp!!
Den förespråkar att det ska vara lika regler i tjej/killhockey! Med andra ord, tacklingar skall användas vid tjejhockey också!

---

Kia, jag vill bara göra dig uppmärksam på att Leóns hammarby tröja har åkt fram nu. Och användes flitigt under gårdagen. Jimmy tyckte att den kom väl till nytta. Lejonet kräktes nämligen både på McDonalds, över hela Jimmys baksäte och i mamma och Jimmy säng, där han även kissade på sig. Men den är framme nu! :D Så du behöver inte vara orolig!

---

Marie, du får ett stort, gigantiskt minustecken för att du inte orkar blogga längre. Säger bara BU!
Joanna, du får ett nästintill lika stort, för du bloggar helt enkelt inte! BUU!

---

Nu ska jag läsa en bok. Jag har ägt den i flera flera flera år, men jag tror inte jag någonsin läst ut den.. Det ska bli spännande!

Ser ni vad jag ser?

Sitter på jobbet och kollar igenom lite mejl. Hittade då ett skämtmejl om alla dessa fördelar av att vara man. Men, det finns en fördel som jag stör mig på, då denna inte stämmer över huvud taget!
Läs igenom, och lämna kommentar om vilken ni tycker inte stämmer, vore kul att se om det är samma. Har en känsla av att min yngsta syster och min mamma kommer haka upp sig på samma som jag!

• DET ÄR HÄRLIGT ATT VARA MAN...
  En femdagars semester innebär en liten, nätt övernattningsväska.
• Ett telefonsamtal tar i genomsnitt 30 sekunder.
• Köer till herrtoaletten förekommer inte.
• Alla ens orgasmer är äkta.
• Du behöver inte bära runt på en väska med saker du i realiteten inte har någon nytta av.
• Du kan gå på toaletten själv och behöver inte tre personer som skall följa med och stötta dig.
• Du kan vara duschad och färdig på 2 minuter.
• Genom att samla all disk och göra en kraftansträngning en gång var tredje vecka sparar du både tid och pengar.
• Förberedelserna inför ditt eget bröllop ordnar sig utan din egen inblandning.
• Om någon glömmer att bjuda dig till någonting betyder det att de glömt att bjuda dig; Inte att de hatar dig och de kan dessutom fortfarande vara dina vänner.
• Du behöver inte raka dig nedanför halsen.
• Inga av dina arbetskamrater kan få dig att gråta.
• Du behöver inte krypa upp och lägga dig mot ett hårigt arsle i sängen varje kväll.
• Ingen höjer på ögonbrynen eller tar notis om att du är 37 och fortfarande singel. Det är inte ens någon som tycker att du måste vara underlig.
• Du kan skriva ditt namn i snön.
• Du har ingen biologisk klocka som tickar.
• Lite blommor fixar alla problem.
• När man fönstershoppar kommer man verkligen hem med ett fönster,
• Du behöver inte städa hela huset för att någon skall komma och läsa av elen.
• Du känner aldrig något överhängande behov att stoppa en kompis som skall gå med någon hem för ett "one-night-stand". Tvärt om hjälper du honom och uppmuntrar honom.
• Din bilmekaniker ljuger inte för dig.
• Du skiter i att ingen märkt att du klippt dig.
• Du kan titta på TV med en kompis i flera timmar utan att säga ett ord och ändå inte behöva oroa dig om huruvida han är sur på dig.
• Hela världen är din personliga pissoar.
• Ett humör oavsett vecka.
• Samma jobb, mer betalt
• Grått hår och rynkor ger dig karaktär och personlighet
• Fjärrkontrollen kommer aldrig att tillhöra någon annan än just dig.
• För att slippa sjukdomar behöver du inte sitta på huk 20 cm ovanför ringen när du går på en offentlig toalett.
• Människor tittar dig i ögonen och inte på din bröstkorg när du pratar med dem.
• Du har ett normalt och hälsosamt förhållande till din mor.
• Om du glömmer att ringa en vän som du lovat ringa kommer inte dina andra vänner att försöka ta reda på vad du har emot honom.
• En vacker dag kommer du att bli gubbsjuk - och du ser fram emot det!
• Du måste inte komma ihåg allas födelsedagar och bröllopsdagar,
• Livet går vidare, även om man inte har rena lakan.
• Att ha ölmage är ett utmärkt skäl till att bära T-shirt.
  

Jag tackar mina föräldrar för syskon-ordningen!

MELLANBARN – fredlig lagspelare

Man brukar säga att mellanflickan blir en god och förstående hustru. Mellanpojken med två systrar, som prins Carl Philip, är drömpartnern, en man som är duktig på att tolka kvinnors språk och signaler.Är du mellanbarn har du lätt för att anpassa dig. Du har varit klämd i mitten och varken varit stor och duktig eller liten och gullig.

Eftersom du har lärt dig att inte ställa till besvär utan hellre foga dig så har du också utvecklat stor flexibilitet och kan anpassa dig till de mest skiftande situationer.Men det kan också ha varit svårt att byta roll, från att vara minst till att bli mellanbarn när ett nytt syskon föds. Mellanflickor är överrepresenterade bland kvinnliga alkoholister och hon kan få depressiva drag om hon inte hittar sin egen nisch i syskonskaran där hon blir bekräftad (!!!!).

Bästa sidor: Du är en fredlig lagspelare som trivs bra i mitten. Mellanbarn har lärt sig att både ge och ta order och har fått psykologiska muskler för livet. Duktiga på att kompromissa och medla. Flexibla, tål förändringar bra och lyssnar gärna på andra.

Sämsta sidor: Tar inte ställning, blir alldeles för lagom och har inga bestämda åsikter. Smiter undan vissa uppgifter och hänger med kompisar och kollegor i stället. Kan dra sig in i sin drömvärld eller kämpa extra hårt för att utmärka sig.

Här trivs du inte: I konservativa, tråkiga yrken och miljöer. Där du känner dig ensam och inte hittar din identitet.

Partner: Eftersom du är flexibel och har erfarenhet av både äldre och yngre syskon så kan du passa ihop med nästan vem som helst.

Yrke: Diplomat, jurist, socialarbetare, medlare eller förhandlare. Mellanbarnet är också vanlig i fackliga sammanhang.

---

Mina systrar däremot:

Alla USA:s presidenter har varit äldstabarn. Man brukar säga att äldre syskon har den intellektuella och bokliga bildningen medan småsyskon ofta är streetsmarta.Du är resultatinriktad och pådrivande och har blivit älskad för dina prestationer. Därför fortsätter du att prestera även när du kommer ut i yrkeslivet. Självförtroendet brukar vara starkt, men eftersom det är kopplat till prestationer så är det inte alltid som självkänslan hänger med.Hur du utvecklas som äldstabarn beror också på vilket kön syskonen har. Kör du om en man som tutar och ger dig fingret så är han säkert en storebror med småbröder. Äldstabarnens plikttrogenhet kan förklara varför de löper större risk för hjärtinfarkt och hjärt-kärlsjukdomar.

Som yngsta barn har du fått vara dig själv och inte haft samma press och förväntningar på dig som äldre syskon. Eftersom du har blivit älskad som du är har du ofta fått en trygg självkänsla. Du är också den störste individualisten som aldrig behövt ta ansvar för någon och du lyder inte auktoriteter. Minstingen är den äventyrlige, den som gör tvärtom och bryter mönster. Det är du som klättrar i berg, hoppar fallskärm och utforskar okända stigar. I ett tv-program som ”Idol” är till exempel småsyskon överrepresenterade.Om lillasyster har en storasyster kan det bli tävling om vem som är kvinnligast och där vinner lillasyster. Lillasyster med två äldre systrar brukar bli den kvinnligaste av alla kvinnor. Du kan bli alltför våghalsigt riskbenägen och en rebellisk revoltör. Ibland har du lätt för att ge upp eftersom du ändå aldrig hinner i kapp de äldre syskonen. Vissa yngstabarn förvandlas då till drömmare och livsnjutare som inte anstränger sig i onödan.

Carro kommer dö av en hjärtsjukdom, men hon kommer dö med fickorna fulla av pengar och hon kommer fortsätta prestera och styra med sin järnhand ända in i döden. Bli inte förvånade när Caroline puttat ner Gudsgubben från tronen och tagit över glorian. Hon kommer styra hela himlen!

---

När det är min tur att komma till himlen kommer jag göra det utfattig, eftersom jag har varit för velig för att ta mig för något i livet. Jag kommer också se ut som en slashas eftersom jag alltid förlorar tävlingen vem-är-snyggast mot Jempan. Min pojkvän kommer knappt sörja mig, eftersom jag gjort det väldigt klart för honom att han inte är speciell, utan att jag nöjer mig med vilken som. Jag kommer försöka få ett jobb hos min syster, Chefen, men ställer inga krav utan får ett litet skitjobb som handlar om bevakning på ett av molnen!

Jag kommer sluta på mitt moln, lydandes min storasyster och smuttandes på en kosken!

---

Jennifer däremot kommer att gå igenom livet som en alldeles egen Paris Hilton. När hon dött i en bungyjump-olycka (vilket i verkligheten är mer trolig att hon dör medan hon tittar på bungyjump på TV:n) så kommer hon dö med stil och klass. Dom allra senaste modekläderna och snyggaste frisyren. Men hon kommer ändå stå och hänga vid gudagrinden och försöka komma ikapp oss andra, hon kommer sköta inträdet till himlen, men kommer få sparken av sin syster, eftersom hon bara står och dagdrömmer. Då kommer hon sätta sig hos mig på mitt moln och skåla sin alkoläsk med min kosken..

En vän som bara försvinner, som bara sviker och skiter i allt. Som låtsas som om man aldrig varit vänner, är det något att ha? Alla vet väl att svaret är nej. Ändå gör det så förjävla ont. Så inihelvetes förbannat ont att veta att man inte är "dom där två" längre. Att helt plötsligt inse att bakom fasaden doldes en falskhet man inte visste fanns, en helt annan person än den du känt under alla dessa år.
Under ytan fanns någon man aldrig skulle vilja ha nära. Ändå gör det ont...



Och för er som inte bryr sig om mina tankar, utan bara vill veta vad jag har för mig på dagarna:

Vi var ett snurr i Bromma och hälsade på Tomi och Mimmi. På grillen. Ja, Jimmy hjälpte väl till att lyfta möbler också. Jag åt mest.
Sen åkte vi hem och kom innanför dörren. Plingplong och där stod Jimmys pappa, med fruga och barn. In och dricka kaffe och prata.
Nu sitter jag och bloggar/tittar på Beck, och Jimmy spacklar. Igen. För övrig information:

JAG HATAR STRUKTURTAPETER! Det är INTE okej att tapetsera med den skiten! Ni förstör ju för generationer frammåt!

Snart börjar nyheterna på Tv4. Ni vet dom där som är mitt i en film och håller på i en halvtimme, och när skiten är över har man glömt vilken film det är man tittar på.. Dom nyheterna. Då ska jag duscha..




Jag är hungrig
Jag är lite kinkig och grinig
Jag är trött
Jag har en stor muskelknuta i ryggen
Jag har fått extremt dålig hy, vad hände där?





Jag är lite trött på vissa saker. På vissa människor. På vissa omständigheter. Jag är trött på att inte veta. Jag är trött på människor som klarar sig i livet genom att slicka uppåt, sparka neråt och alltid tycka synd om sig själv. Jag är trött på att jag inte är miljonär, jag är trött på att det är kallt hemma. Jag är trött på att tassa på tå runt vissa, utan att egentligen säga vad jag känner och tycker. Jag är trött på att vissa vänder kappan efter vinden. Jag är trött på att vissa alltid väljer pojkar framför tjejer. Jag är trött på att vissa alltid glider undan. Jag är trött på att vissa kastar skit men beter sig likadant själva.



Jag är glad över att träningen är igång. Jag är glad över att mitt bibliotek är klart om 311 år. Jag är glad över att Beck visas på Tv. Jag är glad över att jag har få men nära vänner. Jag är glad över att jag har min mamma och pappa och mina systrar. Jag är lycklig över att jag har min son. Jag är kär i min pojkvän. Jag är glad över att jag har fått möjligheten till att bo där jag bor med dom jag gör. Jag är glad över att jag ÄNTLIGEN har köpt rakhyvlar och slipper smyga ner i sängen och få Jimmy att undra om jag inte har liiite för mycket manliga hormoner.
Jag är glad över att min vinterjacka är varm, för nu ska jag lägga ner och gå ut!

Ikväll blir det träning igen, för första gången på två veckor. Hostan sitter fortfarande i ordentligt, men om man ska vänta tills man är helt frisk, kan man ju lika gärna riva träningskortet. Lite halvångest har man ju, eftersom vi egentligen borde göra KLART KLART KLART i v-rummet, men träning ikväll och så får vi köra dubbelt så hårt imorgon. Men om jag känner min pojkvän rätt kommer han sucka och muttra något i stil med: "Vem ska göra klart det här då?" Vilket jag personligen tycker är en extremt dum fråga. Jag menar, om jag börjar riva tapeter och fixa lite hemma, men sen inte är där och har möjligheten till det tråkigaste (spackla, slipa, spackla, slipa) så får väl någon annan göra det? Han så klart! :D

Jag är skithungrig, men eftersom en annan slog upp sina blå runt fem i halv sju imorse så hann det inte bli någon frukost. In och väcka älsklingsprinsen som snällt samlade ihop alla sina racerbilar i en liten mugg och klädde på sig. Ut i bilen och till dagis. Kvart över sju var man vid jobbet och kände att det var för kort tid att stanna på Statoil och handla en äcklig macka med bröd som smakar gummidäck. Så det får bli kaffe. Och lite kaffe till.

Idag i bilen, på väg dagis, satt Lejonet och pratade om sina racerbilar och vem han skulle leka med dom med när han kom fram. Lucas är ett vanligt ämne hemma hos oss nu förtiden...
"Lucas inte daiis. Lucas jobbe."
"Jobbar Lucas idag?"
"Jaaa!"
"Det är lagligt och bra"
Tystnad.
"Nää, Lucas hemma. Hemma Kotten!"
"Bor Lucas på kotten?"
"Jaa!"
"Okeeej..."
Tystnad.
"Vi ä kompisar!"
Där var det jag som var tyst.
"Är du och Lucas kompisar?"
"Jaa!"

Så sööt!!

Joanna kommer förbi hemmet idag antagligen. Då blir det till att rota fram bandet. Sen kör vi sa jag! Om det är någon som har sånna där gummiband hemma liggandes, sånna man tränar ben och armar med, så vill jag gärna ha dom!

Jennifer och Alexi! JAG LÄNGTAR!!!

Idag vankas det jobb hos systrarna Mi. Och innan jag sätter igång och hittar på något att göra så vill jag bara dissa SEB! Mitt kort (SEB Visa) gills inte i deras automater längre. Jag får bara upp meddelandet "Du får ej göra uttag på denna bankomat". Men vad fint. Skönt att höra. Så nu måste jag ansöka om ett nytt kort och sen så måste jag lära mig en ny kod. Men vänta, det här är bara det 311 kortet jag har!!!

Iaf, helgen har flutit förbi utan något större oväntat. Marie kom hem i fredags och sov hos oss i två dagar. I fredags kom även TobbeLisa och medan killarna satt och spelade NHL på nedervåningen satt jag, Marie, Lisa och Jennifer och pratade och drack vin och cider. Mys!
Vid ett slöt man sina blå, och 06:15 ringer telefonen.
"Hej det är pappa, är du vaken?"
"Nej"

Jag hade ju lovat att skjutsa in honom till båten, eftersom min pappa skulle på "Konferens" med fotbollen. Ner och väckte Marie som var medtvingad som sällskap och sen åkte vi för att hämta upp söta pappa, som stod redo med väskan i handen. Jag hoppade bak och somnade innan vi ens kommit ut på motorvägen, så pappa fick egentligen skjutsa in sig själv.
Sen hem igen och fick i oss frukost innan pojkarna vaknade. Lite lek i lekparken och sen sov både jag och Lejonet middag.
På kvällen följde jag med Marie för att kolla på melodifestivalen, och jag är meget besviken.
Jag gillar Emilia, jag gillade faktiskt (oväntat) Carolin ag Ugglas, och även om jag avskyr Marie Sernholt, så var hon den enda som jag kan tänka mig kan ha en chans i Europa. Snygg, kort kort och en tuggummipoplåt. Men icke, vi ska rösta fram ALCAZAR!! Men för guds skull människor, vill ni höra deras bidrag i år, köp deras singel från förra året!! Däremot ett STORT plus för att dom hade de snyggaste kläderna någonsin!
Sen blev det en snabbkram med Rickard innan vi åkte hem och somnade båda två.

Igår jobbades det med lillasyster och när dagen gick mot sitt slut packade vi ihop och begav oss hem. Där hade sambo varit på Bauhaus och blivit lite mer pank. Tror han känner att det är dags att fortsätta i biblioteket. Sagt och gjort. Vi åt mat, och sen ner och spackla. Jimmy var mycket duktigare än vad jag var! Vi måste nog slipa och spackla igen. Sen ut med golv och sen på med färg!


Nu ska jag jobba!


+För världens bästa uppdatering: Mamma! Jag är stolt!
Dagens fråga: Hur kommer det sig att Carro uppdaterar bättre i Tallam, än i Sverige??

Jag har ju fått ett projekt av min pojkvän. Biblioteket! Så min plan var att komma hem, lägga lillpojk i säng, går ner med en kofot och riva lister och golv, städa undan all trasig tapet, slipa väggarna och ja, ni vet ju...

Planen har ändrats. Alla detaljer är inte helt klara ännu men....

marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.
marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.
marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.
marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.
marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.
marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.
marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.marie.

I'm coming to get you!

Nya Bloggar

Min mamma har en skitsnygg blogg: www.frokenrynka.blogg.se

Min mammas kusins fruga har äntligen börjat blogga: http://bloggicka.blogg.se/


Min mamma är också väldigt duktig på att uppdatera med bilder..
Kia som faktiskt är nybörjare i bloggvärlden får lite dispans med bilderna, men snart får hon också börja trycka på kameraknappen!


Och jag lovar, så fort jag hittar kameran och laddaren ska jag fota fota fota fota hela huset, och lägga upp bilder!

Börjar bli Vardag

Nu börjar man komma i fas igen. Vardagen lunkar på och man har inte 311 stressmoment som ligger och trycker på. Nu är det bara ett eller två, och inte så små kanske, men inte oövervinnliga heller.
Ja, som ni alla vet, så flyttade familjen Brofag i lördags. Vi har ju pratat mycket om flytten med León, och om att vi ska åka lastbil mm, så 05:45 på lördagmorgon så vaknar jag av en liten hand i ansiktet.
"Mamma! Mamma! MAMMA!"
Öppnar ett öga och kisar på guldlock som står med böjt ansikte och stora blå ögon.
"Mamma vaken nuu?"
Mumlar något som man skulle kunna uppfatta som ett nej.. men det hindrar inte honom. Att ta upp pikar är inte min sons allra främsta sida.
"Mamma, vat ä lappiilen då?"
Men är det det första som ploppar upp i hans huvud. Vaken. Lastbil.
Medveten om att det är 3 timmar kvar så slänger jag upp honom i sängen istället så han får gosa ner sig mellan mig och Jimmy. Efter någon timme packar vi in oss i bilen och åker till Statoil för att inhandla kaffe och Risifrutti. Sen möts vi hemma igen av en Tobbe. Karln flyttade själv med sin Lisa denna dag, men kom ändå förbi i en timma för att hjälpa Jimpus bära ner det tyngsta. För er som inte vet kan jag ju förklara att Tobbe är en lång pojk med 100 kg enbart mukkler. Då får man dra sitt strå till stacken och bära diskmaskiner, tvättmaskiner, torktumlare och sängar. Min pojke satt så snällt och lekte med hink och spade i snön och när jag fick ett sms om att moffa o nonno var på väg med lastbilen så hoppade han upp i fåtöljens om stod utanför porten och väntade. Helt plötsligt hoppar han upp på fötter, pekar och skriker så han skakar.
"MAMMA!! DÄ Ä LABPPIIIIIIIIILEN!!!"
Och jajamänsan, där kom den, en stor jäkel på 30-40 kubik. (Och nej, jag har ingen aning, jag hörde min morfar säga det).
Springer upp och ner för trappan med kartonger medan mamma bär ut i hallen. Känner att vi börjar få riktig rutin på det. Jimpus pappa kom också förbi och fick sättas i arbete på en gång. När jag hoppar in i förrådet och börjar rensa där, hör jag hur min lilla pojke börjar skrika. Men inte ett ordentligt skrik, utan mer ett argt skrik. Så jag rycker lite på axlarna, Jimmy, pappa, morfar, Kjell och Alexi var ju ändå där nere, dom klarar sig nog utan mig tänkte jag och fortsatte.
Efter ett par minuter hör jag hur Lejonet piper efter mamma, så jag joggar ner och tänker att han har gjort sig illa. Kan man säga va...
Tårarna rann ner för kinderna och jimmy höll upp hans hand. Han hade klämt sig och det var skrapsår på händerna. Springer upp för trappan igen och ska skölja med kallt vatten. Tittar ner på handen igen och nu har den svullnat, rejält. det såg ungefär ut som om någon hade lagt en tennisboll under huden på honom. Jag höll på att svimma och tack vare vår underbara Mia, så skickades bebis in till Astrid Lindgren med mamma och mormor. Jag var kvar och fortsatte packa in i bilen. Det var nog tur det, för jag kan inte se min lilla grabb blöda. Det går inte. Jag gjorde nog mer nytta hemma.

Vi fick tillslut i allting i lastbilen och Elisabet och Co kom och hjälpte städa lägenheten. vi andra åkte hem till mamma och pappa och åt världens goaste Chili Con Carne. TACK MORMOR OCH MORFAR!
Sen vid tre kom lillprins tillbaka med ett stor leende och stolt visade upp sin vante. En stor lindning runt hela vänsterhanden. Ungefär som en boxningshandske. Inga problem här inte. Vid fyra åkte vi till huset och flyttade in. Lillkillen lät inte en bruten tumme och en blödning i handen stoppa honom från att röja huset. Han sprang runt och mellan allas ben och lekte med alla leksaker han kunde hittta. Vid tio gav alla upp och somnade. Jimmy stupade i säng och jag stupade i soffan. Helt SLUT! Vaknade av att Jennifer bestämde sig för att jag inte var ett vidare sällskap och ville åka hem.

Igår bestod dagen av att Riva lite. Ut med äckelpäckelbaren som stod i vardagsrummet. Nu ska bara golvet försvinna också så kanske vi får bort mögel/fuktlukten. Jag och Jennifer började riva i tapeterna och dessa vidriga strukturtapeter föll av, tyvärr bara första lagret på de flesta ställen. På vissa ställen kom vi tillochmed till stenen under tapeterna. I hörnerna drog jag bort tapeten och fram kom en stor spricka som det drog i som satan. Konstigt att det är svinkallt i vardagsrummet va???

Blötte tapeten och ikväll ska jag nog verkligen fortsätta. Sen blir det till att brespackla hela rummet och sen måla vitt. Och voila, ett litet bibliotek i miniformat till oss!
Eftersom vi tyvärr måste vänta med alla stora renoveringar så får vi helt enkelt göra små justeringar härochdär så vi kan överleva.
Köket ska vi måla och sen bara byta kakel. Det får duga tills vi kan riva allt och bara bygga upp nytt.


Nu orkar jag inte skriva mer!