Jempan

Hahhaa jag kom på hur rolig min lillasyster kan va.
Direkt efter att vi hade köpt biljetterna ringde jag upp Jennifer. Hon visste ju ingenting, och jag och Marie som är 10 år gamla, hade telefonen på högtalare och såg framför oss hur hon skulle börja gråta och skrika av glädje, typ a la NRJ tävlingar när dom vinner en skiva...

Ringer...inget svar...ringer...inget svar...ringer...inget svar...messar...inget svar...ringer...inget svar...ringer... DÅ SVARAR HON!! Här är konversationen:

"Hej det är jag, du jag tänkte. Dolly konserten går ju på TV imorgon, så jag tänkte om du kanske ville kolla på den hemma hos mig?"
"det vore trevligt...."
tystnad...tillslut börjar jag garva
"Haha Jimmy har köpt biljetter"
"Va? Till dolly?" (fortfarade inget tjut)
"Jaa, vi ska på konserten imorgon"
"jaha......" (Men vad är det för fel på ungen tänker jag"
"Jaa, du, jag och mamma. Jimmy fick betala så länge"
"Skojjar du?"
"Nej"
"Nej du skojjar"
"nej"
"du skojar"
"MEN NEJ"
"Åhhh hälsa jimmy att jag älskar honom och att han numer är välkommen i familjen"

Där lägger vi på och jag är ytterst besviken över min tråkiga syster. Inget cd-vinnande-tjut alls! Jag och marie suckar..dagens ungdomar vet inte udden av tacksamhet.

Sen berättar jag det här för min mamma... Då kommer det fram att Jempan inte hade fattat. hon trodde jag ringde för att be henne sitta barnvakt, för att jag och jimmy skulle på konserten, och att jag täntke att hon kunde kolla på tv hos mig då! HAHAHAHAHAHA!!!!!!!!


Fast min mamma ska inte säga nåt:

"Hej mamma. Jag tänkte bjuda Jempan på Dolly imorgon. Kan ni vara barnvakt då?"
"Va? Jag förstår inte... Ska ni på konserten"
"ja, kan du vara barnvakt?"
"jaaa...."
"Mamma, vill du också gå...?"
"Nej jag kan vara barnvakt. Gå ni....."
"Mamma!! Vill du också gå...??"
"ja..."