Jag syns inte Jag finns inte

Står och poppar lite Dolly, en kund är inne. Helt plötsligt står kunden väldigt nära kassan och tar upp sin telefon. Och ni vet uttrycket telfonkåt..?? Ehh japp!

"Ja hur ska vi göra? Ja med den här jävla skiten? Ja det här som håller på? Du håller ju på att packa ihop! Ja men man kan inte vara gifta om man inte kan prata med varandra!!"

(Här krymper jag ihop och hoppas att jag inte ser så skyldig ut. Men vafan! Det är inte meningen att tjuvlyssna, men det går inte att undvika om någon skriker! Iaf så fortsätter det.

"Nä vi kan prata om det här! Tydligen hade du suttit och varit så jävla skenhelig hos soc, hörde jag. Vaddå ställa upp för XXX? Det är bara jag som ställer upp för henne! Idag har jag.... hallå! lyssnar du inte? Du är ju inte intresserad. Ja, men det handlar ju om XXX.. och du bryr dig inte eller?"

Sen sänks rösten och nu står hon stilla och stirrar in i en vägg. Jag tror hon gråter, hör henne humma då och då.
Har bara en sak att säga stumpan, släpp honom! Inget du gör får det att bli bättre. Tro mig, ta hand om barnet istället och skit i honom. Karlar är aldrig mogna..aldrig....



Men iaf, är det inte skojj hur folk inte reagerar på att expediter faktiskt är människor. Kul att jag kände mig ovälkommen och ivägen....på mitt eget jobb!!!