Raderat

Om någon hann läsa mitt tidigare inlägg, så skyller jag allting på tillfällig sinnesförvirring.
Visst, jag saknar dig. Men vänskap handlar inte om att kasta skit åt ett håll, vänskap handlar om förlåtelse. Man KASTAR INTE STEN I GLASHUS! Världens äldsta livsläxa!

Jag saknar dig. Vissa dagar så det gör ont. Så ont att jag får svårt att andas. Men alla vet också, tiden läker alla sår. Och jag tänker inte ha en vän, som jag känner att jag behöver tassa på tå runtomkring, för att inte förstöra vänskapen.


Du var en av dom bästa, men snart glömd!


Men innan jag säger go´natt har jag bara lite jag vill få ur mig:





DIN JÄVEL! ATT DU KAN GÖRA MIG SÅ JÄVLA FÖRBANNAT JÄVLA FITTARG!! ATT DU KAN FÅ MIG ATT BÖRJA GRÅTA! ATT DU FÅR MIG ATT SAKNA DIG SÅ FÖRBANNAT JÄVLA MYCKET! ATT DU FÅR MIG ATT KÄNNA MIG SÅ JÄVLA MAKTLÖS! ATT DU BARA VÄGRAR... jag vet inte vad jag ska göra...