tankar

Okej, tre timmar kvar. Hur har jag överlevt denna dag? Herremingud! Men som sagt, bara tre timmar kvar tills jag får komma hem, krypa ner i badet och bara andas! Men precis som ALLA andra dagar har jag bestämt mig för att inte göra något alls. Bara bada och blunda. Men precis som alla andra dagar kommer det inte inträffa. Möjligtvis att jag kan klämma in en snabbdusch innan läggdags!! Hur blev mitt liv så stressigt? Jag förstår inte!! Så fort jag har en ledig dag vill jag bara dega på balkongen och röka, läsa, röka, läsa och inte göra nåt alls! Men då genast gnager det i hela kroppen. "sätt igång Broberg! Du har 7 timmar kvar, sätt igång. Städa, diska, tvätta, packa...kom igen...6 timmar kvar...5 timmar kvar...." osv.. Jag vill att vi blir klara i hans lägenhet, jag vill att den är urstädat och allt är på sin plats hemma hos oss, men vart fan ska jag få plats!!!???? Jag kvävs sakta, jag mår fysiskt dåligt med tanke på att jag ska få plats med allt han äger och har i lägenheten, för slänga är tydligen inte att tänka på. Jag kräks med tanke på att jag på något sätt ska tömma mitt förråd...för fjärde gången, för att han ska få plats med allt. Men jag då?? Jag kanske också vill ha kvar mina saker? Jag har slängt säkerligen upp emot 10 svarta sopsäckar av mina saker...under dödshot fick jag honom att fylla ungefär en halv...


Så här var det inte förut. Jag hade inga problem med att bara vara en hel dag. Kommer du ihåg första lediga dagen vi hade tillsammans? När vi bara satt i soffan och gosade och pratade? Lyssnade på musik och tittade på TV? Jag saknar dig. Som det är just nu är vi båda stressade, och vi springer om varandra. Hatar det. Vill vara med dig varje minut, varje sekund. Men man är ju liiite realist, och förstår ju hur det skulle vara. Men jag vill ändå....


Bara så du vet, så älskar jag dig mest av allt...men du får fortfarande slänga några av dina prylers! Sorry!