Marie slutade blogga förut. Hon hade ingen motivation.
Joanna har slutat blogga nu. Hon har ingen motivation.

Dom är som små personliga Blondinbellor. Nej, skämt å sido. Jag förstår dom. Faktiskt. Även om jag tror att vi alla tre går igenom tre helt olika stadier i våra liv, så förstår jag att ens motivation lyser med sin frånvaro. Själv är jag stressad. Jag är stressad så inihelvete. Jag är stressad för flytt, jag är stressad för jobb och pengar, jag är stressad för hur jag mår och jag är stressad för att jag är stressad.
Jag blir irriterad på allt och alla. Saker som jag kanske hade frustat lite åt innan, gör mig skogsförbannad idag. Jag känner hur det kryper i hela jävla kroppen och jag ser framför mig hur jag ställer mig och bara skrikandes, skäller ut den gamla haggan som är så jävla otrevlig, eller hur jag puttar på det fula snoriga barnet som skrikandes springer in i vagnen när vi är uppe och handlar mat.

Jag skulle helst av allt bara vilja vara hemma, låsa ytterdörren och bara vara. Men livet går vidare. Dagarna passerar. Det är bara stå ut. Så enkelt är det.


Nu ska jag läsa någon bok jag har snott av min mamma. Snäcksamlarna heter den. Mamma hävdar att den är bra. Men jag är skeptisk. Återkommer i slutet av dagen med utvärdering!




Har ni tänkt på, att allt kommer igen tillslut. Du behöver inte hata. Du behöver inte hämnas. Du behöver bara luta dig tillbaka. Bad thing happens to bad people.