Vänner som kan säga hur man känner,
Vänner som står vid varandras sida oavsett,
Vänner som lyssnar och ger råd
Well, that´s just how we are...
Sitter hos Bjebje, och har blivit bjuden på hamburgare. Det var gott. Ögonen håller på att falla ihop, och så försöker man skriva med förbenade lösnaglar som vägrar ramla av, på en dator man inte är van vid och i ett rum som är HELT utan lysen. Jennifer och Lejon diskar i rummet brevid.
Antingen blir det en kvällpromenad ikväll med patricia, annars får vi ta en fika imorgon istället, om hon kommer hem för sent, men en dusch ska jag verkligen hinna med innan ögonen helt kollapsar.
Jag SKA lägga upp bilder från helgen (för mer info om denna läs www.feelingthemomento.blogspot.com) men jag orkar aldrig.
Jag är orolig för dig. Det skär i mig när du inte mår bra, det känns helt sjukt att vi inte kan prata som förut. Jag är kanske självisk, kanske är det så att jag är van vid att ha dig nära. Men det stämmer inte...
Jag hoppas du hittar det du söker efter. Jag hoppas du blir lycklig. Jag hoppas du får det liv och den kärlek du förtjänar. För annars, hämtar vi hem dig.
Long time...
17 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar