På egna ben

Vilken natt! Igår när jag kom hem från jobbet, beslöt jag och Marie oss för att rensa såpass i förrådet att vi fick ut Lejonets stora säng, eftersom han nuförtiden anser sig vara för stor för en spjälis. Vilket han säkert är, men eftersom han har världens lataste mamma, så fick han ta saken i egna händer, och sov-vägra tills jag fick arslet ur vagnen. Iaf, sängen är ute och bäddad, och hela hans sovrum tas nu upp av två sängar. Så igår när det var sovdags, bäddade vi ner oss båda två i sängen och läste ur HC Andersens sagor. Kan ju säga att jag var mer road än Lejonet, som bara slog på boken och skrek "BYTTA OOOK". Tillslut tröttnade jag och släckte lampan och drog på hans mobil. Slöt mina ögon och fem minuter senare hörde jag en snarkning. Japp, ungen sov!!!!!

Smög ut och då slog det mig. Eftersom det här är en riktig barnsäng så finns det inget "fallskydd". Alltså ingen bräda som hindrar honom från att dunsa rakt ner i golvet. Så vad göra? Samla ihop alla jävla kuddar jag kunde hitta och la nedanför sängen. Effekten blev väl att om han hade ramlat ner hade han studsat upp igen. Sen innan jag gick och la mig kom jag på att tänk om han vaknar och ska gå ner, och sätter sina små klumpefötter rakt på alla kuddar och slår sig!!??!?!? Sen somnade jag...

Vaknade halv tolv av att barnet gråter. Självklart har han ramlat ner och hamnat i KuddHeaven. Lyfter upp honom i sängen igen och får då höra "NEJ MAMMA!" Så jag fick bädda ner honom på alla kuddar, för där skulle han sova...... Jaja, gick och la mig igen, bara för att vakna av att höra en tyst tyst röst...
"Mamma...Mamma...Mamma..." Öppnar ett öga och javisst, där står han! Pigg som en lärka!!
Upp i vår säng och tror att han ska somna om, men nope. Så efter en timmes sparkar och slag och sånger så går vi tillsammans tillbaka till hans säng. När han äntligen somnat om (KLOCKAN TRE) så lyfter jag över honom till spjälisen igen. Så imorse när han vaknade så slängde han över kudde och täcke, för han skulle minsann sova i stora sängen!! Herreminjesus vad jag är trött idag.

Iaf, Ahlis kom innanför dörren 06.20. Vilken pärla hon är! Lejonet vaknade strax därefter och eftersom jag känner min son så ligger dom säkerligen fortfarande och stirrar på Teletubbies. Så nu sitter jag här på jobbet. Helt själv, eftersom det är min första dag på mina egna små Bambiben! Hittills har det gått bra, förutom ett smärre missöde med ytterdörr och någon dosa som larmade. Men jag har andats ut, och ska snart kila iväg och hämta kaffe och svulla i mig en tvättäkta statoilmacka. Mums!!



Nu ska jag börja med min grejj till Ahlberg! :P

Tjipptjopp