Kartonger

På senare veckor har jag utvecklat en stark fobi för flyttkartonger. Dom tar upp så inihelvets mycket plats. Är dom inte packade och staplade så är dom ihoptrycka och tar upp en halv vägg. Dom är tamejfan överallt! Känner hur stressen kliar i kroppen, vill bara hem och packa upp, få ordning. Rensa ur och slänga. Tömma förråd 1 så förråd 2 kan flytta in. Jag vill upp på berget och packa klart. Städa ur, ge bort nyckeln och överlåta till någon annan. Jag vill vara ledig i en månad så jag kan bara fixa! Men det går inte. Egentligen ska jag inte klaga, för nu om någonsin har jag väl tid. Jag jobbar mycket eftermiddag så det ska väl gå. Men när vi väl har packat upp kommer nästa runda.

JAG VILL BARA BLI KLAR! JAG VILL HA BOSTADSRÄTT! JAG VILL ÅKA UTOMLANDS! JAG VILL SÅ MYCKET MEN GÖR SÅ LITE!




Jobbstatus:
Just nu är det lugnt. För lugnt!
Väderstatus:
Mulet, kallt och lite regnstänk då och då
Rygg:
Fortfarande ont som fan efter gårdagen. Tänk på det alla blivande morsor där ute. Ta hand om ryggen hela tiden! Gå inte för länge och tro att du är he-man som jag. Det lider man av i åratal efteråt! aj!
Kärleksstatus:
Fortfarande på topp, fortfarande klättrar det uppåt
Vännerstatus:
...orka...