Rough night

Just nu sitter jag och kollar på X-effect på MTV, sjuka program dom kommer på där borta. Lejon vaknar var femte minut, fast han är jättetrött, ska nog prova att kanske låta honom få ur sig allt...

Väntar på att Conrad ska dyka upp, det blir filmvisning hos casa ala Broberg. Jimpus är nog också på väg...
Känner för en cigg för att lugna ner mina trasiga mammanerver, och sen en dusch...

Hur orkar alla supermorsor?
Är ni också helt trasiga, låtsas ni bara som om ni klarar allt, att det inte stör er ett dugg när ni inte får någon sömn, att ni utan problem studsar upp var 3:e minut för att natta om och shyssa och sätta på mobil för att be till gudarna att monstret ska somna om, eller att ni utan vidare fara klarar att sitta i närliggande rum och lyssna på er älsklings hjärtskärande skrik?
Är det bara jag?

Och ja, då menar jag inte nyblivna mammor som känner att ni är menade för att vara mamma. Inget kommer få er att ångra er för allt är bara såå underbart...kom igen om två år när trotsåldern kommer och de problem ni fått vid sängdags rutiner blir värre och värre, när ni precis trott att det ska bli bra..



Nu tror jag att syster kom med piggelin...
Over and out